,

Sitter här i köket och precis ätit upp pastan m köttfärssås som melker lagade. Orkade inte ens gå upp till övervåningen och äta med honom, för jag är SÅ trött.

Så rubriken talar sanning, förut ville jag typ skrika och slita av mig håret för att jag var så in i bomben trött.

Och en unge som skriker gör inte saken bättre. 

Neo är så förkyld att han knappt kan ha nappen i munnen (eftersom små bebisar bara kan andas genom näsan) så ni kan ju tänka er hur han mår. Och små barn skriker ju när något är fel - och neo som vanligtvis är en rätt tyst bebis har verkligen visat idag hur han låter när han inte är nöjd med feber och hela köret.

Eftersom jag är den av oss som lyckas natta honom bäst och snabbast så tog jag på mig de, bara det att han var trött&hungrig på samma gång och ingenting var bra.

Så jag blev bara mer och mer frustrerad och melker tog över. SÅKLART börjar neo storle och blev på världens humör. KEJDBFLDÖDKGBDJAIDBRKGÅT!! typ så.

Men en bebis känner så väl när någon är stressad osv. Det är ju inte kul att en stressad och frustrerad mamma försöker lugna sitt barn? Det säger ju sig själv, blir bara pannkaka av allt ihop. Så halleluja för att vi är två.

Skulle annars ta ett flyg till varmare breddgrader och komma tillbaka nästa år. Nej, men ni förstår nog hur jag menar. Och ni med kids kan nog relatera så hårt, hoppas jag. Haha, eller så är alla supermammor!:)

 

Mamma och syster kom över för en timme sen eftersom neo behövde en pyjamas.  Så dom åkte iväg och köpte det:) blev en ny body plus byxor från newbie också.  Mamma såg nog hur trötta vi var, så hon tog med sig neo hem. Vi ska hämta honom om en liten stund. Guldvärt!

 

Så nu ska vi andas lite innan vi hämtar hem sjuklingen igen. Hejhej!